Förbehandling och
Applicering
Förbehandling av
ytan
Näst intill valet av rätt
beläggningssystem, är förbehandlingen av ytan av största
betydelse för att som slutresultat uppnå en industriell
beläggning med lång teknisk livslängd.
Flera av Duromars coatings eller beläggningar som finns
beskrivna på vår hemsida är i viss mån förlåtande mot det sätt
ytan preparerats på, andra system är okänsliga för fukt och
åter andra är till och med utvecklade för att appliceras under
vatten.
Generellt gäller dock samma regel som för alla andra
målnings- och beläggningssystem: Ju bättre
förbehandling av ytan, desto bättre slutresultat och längre
livslängd!
Vi använder i våra produktbeskrivningar samma beteckningar
på förbehandlingsmetoder och kortfattade generella
beskrivningar (SSPC – SP 1 – 11) som tillverkaren Duromar
hänvisar till. Det finns flera svenska och europeiska
standarder som i detalj beskriver alla tekniska aspekter av
korrosionsskyddsmålning/beläggning.
Som ett resultat av ISO-arbetet kom 1998 standarden ISO
12944; ”Korrosionsskydd av stålkonstruktioner genom målning”.
Denna standard är mycket omfattande och informativ.
Efter att den fastställts som ISO-standard, fastställdes den
också som EN-standard och som Svensk Standard och heter därför
formellt SS-EN-ISO 12944. Standarden består av åtta delar och i
Del 4 beskrivs ”Typer av ytor och förbehandling”.
Andra svenska standarder är SIS 18 52 03 eller SS 18 41 60.
BSK 99 är anpassad till SS-EN ISO 12944.
1. SSPC-SP 1: Tvättning med lösningsmedel; Borttagning av
olja, fett, vax, smuts, jord, sot, salter och föroreningar
genom användning av organiska lösningsmedel (vanligen
lacknafta), alkalitvättmedel, emulsioner, hetvatten eller ånga.
Vår kommentar: Undvik användning av kemikalier som är
giftiga, svårnedbrytbara eller bioackumulerbara. Använd
vattenbaserade metoder så långt detta är möjligt! Om inte
vattenbaserade metoder kan väljas så återstår lösningsmedel;
välj då en så ofarlig brandklass som möjligt.
2. SSPC-SP 2: Manuell bearbetning med hjälp av enkla
handverktyg; borttagning av lös rost, glödskal och färg till
specificerad nivå genom att hacka, skrapa, borsta och slipa.
Lämpliga verktyg är hårdmetallskrapa, stålborstar i olika
utföranden och grovlek, smärgelduk, stålull eller
sandpapper.
3. SSPC-SP 3: Maskinell bearbetning med hjälp av motordrivna
verktyg; borttagning av lös rost, glödskal och färg till
specificerad nivå med mejsel, rondellslipmaskin och el- eller
tryckluftsdrivna borstar. Vår kommentar: Förbehandlingsgraden
vid skrapning, borstning och slipning är standardiserad i SS 05
59 00 under beteckningen St som gäller för både manuell och
maskinell bearbetning.
4. SSPC-SP 5: Blästring till ren metall, Sa 3; Borttagning
av all synlig rost, glödskal, färg och andra främmande ämnen
genom blästring med sand, shott eller gritt. Betraktad utan
förstorning ska stålytan vara fri från synlig förorening av
olja, fett och smuts och ska också vara fri från glödskal,
färgrester och andra föroreningar. Stålytan ska ha en enhetlig
metallfärg. Vår kommentar: SS 05 59 00 specificerar ett antal
förbehandlingsgrader där metod och graden av rengörningens
noggrannhet anges. Blästring betecknas Sa och som ovan
beskrivits gäller i detta fall Sa 3 som renhetsgrad.
5. SSPC-SP6: Noggrann blästring, Sa 2; Blästring till en
hög, men inte perfekt renhetsgrad. Betraktad utan förstorning
ska stålytan vara fri från synlig förorening av olja, fett och
smuts och från det mesta av glödskal, rost, färgrester och
andra föroreningar. Alla resterande föroreningar ska sitta
ordentligt fast.
6. SSPC-SP 7: Lätt blästring, Sa 1; Lätt blästring för att
få bort allt utom hårt sittande föroreningar. Betraktad utan
förstorning ska stålytan vara fri från synlig förorening av
olja, fett och smuts samt från löst sittande glödskal, rost,
beläggningar och andra föroreningar.
7. SSPC-SP 8: SSPC-SP 8: Betning; Fullständig borttagning av
rost, glödskal och föroreningar. Efter betningen ska objektet
sköljas med vatten för att få bort alla rester från
betningsbadet. Vår kommentar: På grund av miljökrav får betning
bara förekomma i fasta anläggningar. Betpastor får även de på
grund av miljökrav och arbetshygieniska skäl inte användas på
tillfälliga arbetsplatser.
8. SSPC-SP 10: Mycket noggrann blästring, Sa 2½; Betraktad
utan förstorning ska stålytan vara fri från synlig förorening
av olja, fett och smuts och ska också vara fri från glödskal,
rost, lager av färgrester och andra föroreningar. Kvarvarande
spår av föroreningar får synas endast som en svag missfärgning
i form av prickar eller ränder.
9. SSPC-SP 11: Maskinell bearbetning till ren metall;
Maskinell bearbetning med motordrivna verktyg för att få fram
en ren metallyta och/eller en önskad profil. Metoden går längre
än SSPC-SP 3 i det att varje synligt spår av olja, fett, rost,
smuts, glödskal, färgrester, rester av korroderande ämnen och
andra föroreningar ska avlägsnas. Om den ursprungliga ytan har
spår av gravrost, får små mängder av rost och färg finnas kvar
i botten av groparna. Om den yta som ska beläggas är för slät,
ska ytan bearbetas till dess att en profil lämplig för den
aktuella beläggningen har uppnåtts. Profildjupet ska vara minst
25 µm.
Ytans profil
Utöver kraven på förbehandlingens noggrannhet och ytans
renhet, ställs vid blästring också krav på ytans profil eller
ytråhet. Profildjupet är ett mått som tas från de djupaste
dalarna i ytan till de högsta topparna. Vilken ytråhet som
uppnås vid blästringen beror bland annat på vilken typ av
blästermedel som används och dess anslagshastighet,
träffvinkel, kornstorlek, kornform och densitet. Generellt
gäller att för tunna beläggningsskikt upp till 750 µm krävs ett
profildjup på minst 75 µm. För tjockare spacklingsbara material
krävs ett profildjup på minst 100 µm. En noggrann mätning av
ytråheten kräver speciella instrument. För bedömning av
ytråheten räcker det att använda ytprofilkomparatorer enligt
standarden SS-EN ISO 8503- 1 och -2. Komparatorer finns för
shott och gritt och ytråheten klassas som fin, medium eller
grov.
Blandning
En ordentlig blandning av bas och härdare
är mycket viktig för att få en fast beläggning med jämn täthet.
Nedanstående procedurer hjälper Dig att blanda tillräckligt
bra:
1. Häll de två komponenterna, bas +
härdare i ett tillräckligt stort, rent kärl för att kunna
blanda ordentligt utan att det blir något spill. Försäkra Dig
om att allt innehåll i både Bas och Härdare förpassas till det
rena kärlet. Allt material i både A och b ska med!
2. Blanda materialet, Bas och
Härdare med hjälp av en motordriven mixer, en spatel eller
skrapa till dess att blandningen blivit jämn och fin med samma
konsistens. Blandningen ska ha en jämn färg; inget får antyda
att det finns drag av isolerade rester av varken bas eller
härdare. Beläggningen bör blandas till och göras i ordning på
en i förväg vald ren och rätt tempererad plats. Ett lämpligt
arrangemang vid arbete på fältet är en färgblandningskontainer
där materialet kan både förvaras och blandas.
3. Enligt tillverkarens
rekommendationer; häll om möjligt över blandningen till
ytterligare en rent kärl eller till originalförpackningen för
att blanda materialet igen. Var noga med att allt material
skrapas ned i det nya kärlet.
4. Enligt tillverkarens
rekommendationer; upprepa om möjligt proceduren 2 – 3 gånger
före användning. Detta för att ge allra bästa tänkbara
slutresultat.
Aplicering
Generellt gäller att när väl ytan blivit regelmässigt
förbehandlad, skall ytan inspekteras för att vara säker på att
den är fri från fukt, att den är över minimitemperaturen för
att applicera den valda beläggningen och att ytan är minst 3 °C
över omgivningens daggpunkt.
Blästrade eller på annat sätt rengjorda stålytor är mycket
känsliga för rostangrepp. Det är viktigt att tiden mellan
förbehandling och applicering är så pass kort att ytan inte
hinner återrosta. För att noggrant bedöma kondensrisken före
beläggning finns standarden SS-ISO 8502-4.
När nödvändiga kontroller gjorts, kan målning eller
beläggning av ytan sedan påbörjas med hjälp av högtrycksspruta,
pensel, roller eller genom spackling i enlighet för vad som
gäller för den produkt som valts.
Övermålning
När mer än ett beläggningsskikt ska läggas på, är det
synnerligen viktigt att man håller sig inom den stipulerade
min/maxtiden för övermålning. Dessa tider anges i den tekniska
beskrivningen över den produkt som valts och på denna hemsida i
produktbeskrivningarna över Högpresterande Beläggningar
respektive Reparations- och Underhållsprodukter.
Vid övermålning måste också ytan kontrolleras med tanke på
fukt, damm, smuts eller andra föroreningar samt att ytan inte
drabbats av ”amine blush” eller aminvitning; Duromars
beläggningar drabbas normalt inte av aminvitning, men det här
fenomenet kan uppträda vid för hög fuktighet eller vid för låga
temperaturer.
Aminvitning karakteriseras av en glansig, fetaktig
utsöndring på beläggningens yta. Denna torkar till slut till
kritaktig vit färg. Den kan lätt tas bort med 2 % saltsyra
eller med lösningsmedel.
Forcerad
härdning
Forcerad härdning
rekommenderas när beläggningen kommer att utsättas för
synnerligen svåra såväl mekaniska som kemiska miljöer.
Proceduren kan också användas för att reducera tiden till
”fullt härdad beläggning”. Generellt gäller att om den
färdiga beläggningen värms upp till 80 °C under 4 timmar,
så kommer vilken som helst av Duromars produkter att bli
fullständigt genomhärdad. Forcerad härdning kan inte
påbörjas förrän materialet helt har satt sig.
Vägledning
CWMT tillhandahåller en komplett vägledning för användning och
applikation alla Duromars produkter som beskrivits på vår
hemsida. Vägledningen heter ”Engineering and Application
Procedures Guide” och finns för närvarande endast på engelska.
För alla frågor som kan uppstå, tveka inte att kontakta CWMT.
|